Dessa tankar har kommit till mig oftare, vad som utlöste det nu var att jag läste på ett forum en kille som skrev rätt så inspererat om R.A. Salvatore. Och en av hans karatärer Drizzt Do'Urden. Läste lite om Salvatore visa sig att han hade examen I datavetenskap innan han blev författare. Förutom att de gjorde mig väldigt inspererad att läsa hans böcker så fick de mig tänka kring banor som att bli författare.

En sak som är I media väderet I dagarna är ju Jan Guillou och hans media kampanj till hans nya bok aka fd kgb spion. Fick mig att insee hur opinionskraftig viss literatur kan vara. Och de är något som lockar, att presentera världen på det sätt som just jag ser den. Jag läser kogntionsvetenskap för att förstå frågor som vart får vi fåra åsikter ifrån.

Självklart är de mer än naivt att räkna med att de ska gå så bra för en som Salvatore eller Guillou, MEN det är egentligen inte det som lockar. Det som lockar är att på papper får presentera ens åsikter, tankar kring saker på ett mer engagerande sätt.

PS: Vore ju coolt också om de gick, med tanke på hur dålig jag varit på att skriva historiskt sätt. Mina tidigaste lärare skulle nog bli mer än förvånade om man säger så. Sånt tycker jag också är coolt, att förvåna folk (i något drygt lärande syfte)... att inte vara som alla andra bara för att.

Läste nydligen ett inlägg av Marie Söderqvist Tralau på Newsmill. Där hon bland annat visar vad vi I Sverige prioriterar som Status. Vilket gjorde mig lycklig att jag inte var Amerikan om man ska tro på vad Anna Anka säger. Marie menar på att hennes forskning visar att följande saker är nåt vi prioriterar.

Känner att jag inte har den tid som krävs för att skriva ett bra inlägg idag. Vi får hoppas att de blir lite softare I framtiden. Även om man har 2 timmar att faktiskt skriva något, så kan man inte skriva något random... man måste bli inspererad av något. Är inspererad av många saker, men de är relaterade till mitt studrande I kognitionsvetenskap. Och jag vet inte hur intressant det är för mina fina läsare :)

Har funderat hela eftermiddagen. Något som Lucas sa något i still med att skilladen emellan partierna I Riksdagen efter all pragmatik är kärnan, är den man går tillbaka som parti när de kommer en ny fråga, nytt lagförslag. Något som man inte kan så mycket om. Dom sakerna man tittar på och beslutar efter. Det fassnade, och jag kom på något... de som värderingar och attityd man har... formar det som händer. Den tanken har inte varit ny för mig, men den blev väldigt konkret när jag kollade på Idol vidoes på youtube.



Hennes röst är ju helt fantastisk, och om man kollar I början av klippet ser man att hon ler.. är glad bland folk. Det är när hon hamnade I en helt ny pressande sitvation som hennes inställning hindrar henne, helt I onödan.



Han är också bra, och nervös. Men hans inställning är bättre, han är bara bäst. Han har verkligen mycket kött, och en bra inställning!

Man kan analysera de två olika väldigt djupgående, men inte det som är meningen med detta inlägg så ska bara nämna en väldigt fin skillnad emellan henne och han. Hennes svar varför hon ställer upp är att andra vill att hon ska ställa upp (hon är inte med helhjärtat I de hon gör med andra ord). Han däremot säger att han gör detta för att han vill, och drar paralleller från hans barndom när han ville vara med I småsjärnorna men inte vågade. Och att han nu har bestämt sig för att göra det han vill. Båda två hade kort tid att svara på frågan, och svaret reflekter deras inställing väl. Och man kan se skillanden I resultat, då jag skulle vilja mena att de båda tekniskt är lika bra.

Det är detta som blev så tydligt för mig, det är grunden som reflekteras I nya och pressande sitvationer.

Man går till de gemensamma köket, där sitter en äldre man och en ung dam och tala med varandra, medan de äter. Du hade tänkt laga mat då, så du är tvungen att göra det. Första du gör är att ta fram allt du behöver. De forsätter att prata om diverse saker, du vill inte bryta konversationen de har, de verkar ha det så trevligt utan dig. Och du lagar maten I absolut koncentration som en zen mästare.

Du känner att du ibland blir frestad att ta över diskussionen. Du får dåligt samvete av tanken, även om du skulle kunna dominera hela konversationen, så säger något emot. Som om du inser att du inte har något att hämta av konversationen som handlar om Uppsala som en fantastisk stad osv. Om kost... saker som du redan har en bestämd åsikt om. Samma som mannen som sitter och sneglar på kvinnan. Du vill ta kontroll av situationen som en narcissistisk besserwisser, men något säger emot. Något som inte sa emot tidigare, tankarna faller tillbaka till ödmjukhet medan du sansat rör dig lugnt genom rummet.

Du är färdig med maten, så du sätter dig vid bordet. Vad spelar de för roll vad jag säger nu tänker du, förrikar de diskussionen eller ger ett socialt världe utöver det för stunden. Svaret blir nej. De kommer ändå inte komma ihåg denna stund om en vecka.

När jag vill chilla lite brukar jag kolla på TED genom Miro. Här är en av de föroläsningar som inspererar mig som mest. Talare är Hans Rosling om du vill se lite av den statistik han visar under presentationer kan du kolla Gapminders.org.

Var ute idag I soliga Skara, kolla läget litegranna. Första man lägger märkte till I Skara är Domkyrkan där. Klev in I den glamorösa byggnaden. Vad glamoriskt de färgsatta fönsterna var tänkte jag för migsjälv. Har inte samma minne av Domkyrkan I Uppsala, min gamla hemort... men de kanske har sina anledningar. Skara domkyrka var inte tom, annars hade jag tänkt plugga lite där.. kändes lite fräckt att gå in I kyrkan och sitta och läsa nåt förutom bibeln. Jag skulle läsa en kognitiv bok inom något så uppfriskande som kognitionsvetenskap, två kapitel I boken som jag behöver läsa för att hänga med nästa vecka. Gick vidare in I kyrkan men efter 15 meter (min uppskattning) så sa de stop, kyrkroppen slutade där. Kom lite som en chock, är kyrkan såå liten (jämfört med Uppsala Domkyrka) haha tänkte jag för migsjälv medna jag gick ut ur kyrkan.

Senare hade jag hittat en solig fin bänk att sitta på. Han läsa om den kognitiva revolutionen som kom I slutet av 50-talet, början av 60 talet och utvecklades I direkt koppling med hur mer datoriseringen av sammhället tog sin plats (Gardner, 1985 Ja, jag kollade up årtalen I boken).

I och med att jag lyssnat på ett par gåendes fotsteg istället för att focusera på det jag borde göra, boken så uppmärksammade jag en exotisk insekt på låret, nära knät (Vet inte bättre sätt att beskriva insäkten på). Min första tanke var, varför har denna insäkt valt att klättra upp på mina svarta läderskor. Borde skorna inte vara olikt något de tidigare sätt, borde de inte kännas ovant och konstigt. Insäkten stod bara där helt stilla som om den var förvirrad av det faktum att den inte behövde gå upp något mer.

Blockade försiktigt ner insäkten på marken igen, direkt så gick den emot mina skor. Aha tänkte jag, den gillar mig. Flyttade på skon snätt uppåt. Direkt bytte insäkten riktning mot min sko. Jag upprepade samma rörelse men flyttade denna gång skon längre bort, direkt samma svar. Som att den visste att jag var något svart, och visste att de hade flyttat på sig och ändrade riktning utefter den vetskapen. Smart insäkt tänkte jag otroligt facinerad av vad som hänt.

Flyttade skon bestämt 180 grader runt den, insäkten stannade till. Stod stilla I ungefär 40 sekunder (igen min uppskattning), sedan vände den sig emot mig och gick åt mitt håll igen. Flashar av en sak än av mina lärarare hade sagt poppade upp under tiden detta hände. Han sa "för att kunna göra något komplext krävs inte alltid ett komplext sinne" (ungefärligt de han sa). Samtidigt som jag såg insäkten så flashade det till och insäkten ersattes av en robot som kunde följa ljus, ända den behövde ha I prencip var en sensor som kände av ifall de va ljust eller ej och ändrade hur de två julen vreds beroende på denna simpla information. Något som en annan lärare också hade visat mig tidigare.

AHA!! Tänkte jag.

Har tänkt gå ut ur Svenska Kyrkan I ett par år nu. Men de har inte blivit av, har skrivit ut ett dokument och allt. Nu har jag i alla fall fått en röstsedel, eftersom att jag gillar att säga vad jag tycker om saker och ting så har jag bestämt mig för att kolla upp lite vad för alternativ de finns.

Och efter att ha kollat lite granna. Så har jag kommit fram till att jag inte känner mig så intresserad av att rösa på kyrovalet. Dels för att man inte kan påverka så mycket, och dels för att jag inte förstår varför en rationel liberal skulle kandidera I en organiasation som kyrkan. Dessutom kan man göra något bättre, gå ut ur kyrkan... man kan inte gå ut ur staten... än iaf.

Jag har flyttat 50 mil ifrån min hemort, till Skövde för att yrka studier där. Har valt ett program kognitionsvetenskap (även kallat kvp), eftersom att jag är intresserad av hur sociala strukturer bildas. Så tänke jag skriva lite om vad som händer bland medlemarna I mitt program enligt firo modellen.

1. Tillhöra
2. Kontroll
3. Öppenhet

Har svårt att säga vart vi är, folk är mest trevliga emot mig, så jag skulle gissa att vi som grupp är emellan Tillhöra och Kontroll fasen. Tror de flesta är I Tillhöra fasen. Det som är så jobbigt när folk kommer och går... då tar de längre tid.

Jag vakande klockan åtta (akademisk kvart), har en föroläsning I något vet inte exakt vad. Läser två kurser parallellt nu. Min poäng är att jag ska fara till Skövde snart.

Men först vill blogga lite om om Självförbättring. På bloglovin så har självföbättring som mest drygt 100 prenummeranter. Vad skiljer mig från dom andra då? Enligt bloglovin' så är Självförbättring ett intresse, för mig är det en lifsstil. Den person som har mest prenumeranter på bloglovin tjelsi är bipolär, jag är inte bipolär. Troligtvis är jag om man ska långdra det mer normal än de flesta som tänker på självförbättring.

Det är inget fel på mig, ja... klart jag är inte perfekt. Men det är inget alvarligt fel på mig, något som jag måste förbättra. För mig är självförbättring en del av min lifstil. Förbättra sigsjälv är något man aldrig kan bli färdig med. Man kan säga att jag har ett beroende av förbättra migsjälv. Fast på ett hälsosamt sätt.

För mig handlar det om att bryta dåliga och onödiga vanor. För att inse vad som kan vara dåliga vanor, så ser jag till att altid vara öppensinnad till de intryck jag får. Det andra jag gör är att aktivt tänka på det saker som jag kan göra något åt för stunden. Och när man väll ha ideniferat vad som bör andras och hur, så handlar man utefter det. Väldigt enkelt egentligen som Charles Reader en gång lär ha sagt.

"Sow a thought, and you reap an act;/ Sow an act, and you reap a habit;/ Sow a habit, and you reap a character;/ Sow a character, and you reap a destiny."

Nu har jag ett buss att hinna med!

Ibland så känns de som ett läskigt steg att ta. Att flytta, att bli tillsammans med någon, att börja ett program på universitetet eller att byta operativsystem på datorn.

Ubuntu är ett operativsystem, med det menas att det är det system som opererar och komunicerar med datorns hårdvara. Vad nya operativsystem även gör är att tillhandage ett användargränsnitt och möjlighet att köra program genom opereativsystemt istället för att varje program ska prata med datorns hårvara själva. Det sistnämda kallas även för API vilket är något väldigt krångligt och geekigt. Så vi går inte in på det.

Windows är också ett operativsystem. Är det du har på din burk nu, vad är fördelen med Ubuntu då?

• Ubuntu är öppen emot dig, och kommunicerar och lyssnar på vad du har att säga.
• Ubuntu blir inte sjuk även om du är hårdhänt.
• Ubuntu minns vad för vänner du är med, och uppdaterar de senaste om dom automatiskt.
• Ubuntu reagerar snabbare på vad du har att säga.
• Ubuntu kan vara med Windows vänner också, tyvärr kan inte Windows göra samma sak.
• Ubuntu kan byta kläder lättare, igen för att Ubuntu är öppen emot dig.

Ja, dedär kanske inte blev så bra, tanken var att du skulle vara en metafor för en relation. Jag själv är väldigt otrogen, byter emellan Ubuntu och Windows ofta. Föredelen är nog att operativsystem inte har känslor, än så länge iaf.

Det verkar inte som om att besökare och kommentarer följer samma graf (på blogg.se iaf). Tvärtom, så gott jag kan se så är nummer ett på listan på mest aktiva bloggar KENZA (Vem de nu är), och likaså mest besökt. Så långt är de ju logiskt, om man är väldigt aktiv... så syns man mer på blogg.se startsidan alltså får man automatiskt fler besökare. Och ifall man har fler besökare så blir man motiverad att vara mer aktiv.

Men sedan händer något, det verkar inte som om KENZA eller någon utav de andra som är toppade på mest besökta eller aktiva också är i topp på mest kommentarer. Detta betyder att, bara för att du skriver många inlägg och får många besökare. Så får du inte kommentarer som motsvarar hur många besökare som läst din blogg.

Vad betyder det att bloggen blir kommenterad då? Inget, men skillnaden är forfarande intressant.

Vad jag också lyckades observera var att inlägg och kommentar ration på blogg.se var intressant.

Antal inlägg idag: 115252
Antal kommentarer idag: 141994

115 252 / 141 994 = 0,811668099

Vilket betyder att 80% av alla inlägg på blogg.se kan i teorin få en kommentar. Men det är naturligtvis inte så, eftersom att endel får mer än en kommentar. Så att jag I egenskap av ny bloggare skulle få en kommentar per inlägg. Eller ens en kommentar, verkar avlägset.

De är så najs, när man är hungrig... trött har ingen lust att diska köket som någon idot har kladdat I. Så har man korv med bröd... KETCHUP!! nam nam säger jag bara!! En av de bästa saker med korv är ju att de går att micra. Vad mer är lika underbart lätt att göra I micron?

Följ min blogg med bloglovin